Uttalande antaget vid Sällskapen Länkarnas Kongress 2005

  I år 2005, fyller den svenska Länkrörelsen 60 år.

När den bildades1945, gavs den inte stora chanser till överlevnad.
Men de kraxande olyckskorparna i det etablerade samhället, fick lyckligtvis fel.
 

Under de sextio år som gått, har Sällskapen Länkarna hjälpt många 10.000-tals missbrukare,
deras familjer och anhöriga tillbaka till nyktra, drogfria, bra och värdiga liv.

Sällskapen Länkarnas Riksförbund, den riksorganisation som de Länkar som är samlade här idag
tillhör, har också nått en högst aktningsvärd ålder och blir 2008,  50 år.

Rörelsen har alltså visat sig stark och vara  en samhällsresurs, som inte bara hjälpt enskilda
människor, utan också samhället i stort. Samtidigt har vi sparat stora summor för kommuner och
Landsting, som utan stora kostnader fått människor nyktra och drogfria genom  Länkarna.

Att vi gör ett stort samhällsnyttigt arbete, det är inte bara vi själva, utan också många utanför
våra led medvetna om.

Så även våra kommunal- och landstingspolitiker, som aldrig är sena med att muntligt tala om det
när vi träffas i olika sammanhang, utom då det handlar om Sällskapens ekonomiska anslag.

Då talas det bara om behovet av att spara. Till vad frågar vi oss? Till nya befattningar, ökade löner,
fler utredningar eller kanske till nya experimentverksamheter inom missbruksvården.

Men visst - det finns en del politiker som förstått vårt behov av pengar och så långt möjligt stöttat
vår verksamhet ekonomiskt.

Allt för många  tycks dock inte ha gjort det - för det kan väl inte vara så att de bara struntar i våra behov.

De personella resurserna och kunnandet har vi och det mesta arbetet inom våra Sällskap sker helt ideellt. Men det räcker inte!

Med vår idealitet, vårt  kunnande och de ideella insatserna kan vi inte betala hyror, telefon- och
 materialkostnader eller bedriva meningsfulla verksamheter för de som söker sig till oss för att få
hjälp. För detta behövs reda pengar, riktiga pengar och vilken politiker som helst med litet kännedom
om vår verksamhet borde inse att varje krona som satsas på oss ger mångdubbelt tillbaka i form
av minskade kostnader för sjukskrivningar, arbetslöshet, vård, sociala kostnader etc.

Våra medlemmar och informatörer besitter kunskaper, inte bara genom och av sina egna
erfarenheter, utan också genom utbildning och samarbete med läkare, forskare och beteendevetare
på missbruksområdet. Vi är inte rädda för att samverka med andra, som har andra erfarenheter än
vad vi har.

Sedan en tid tillbaka finns det i de flesta kommuner s.k. drogsamordnare, avlönade av
kommunerna genom våra skattepengar.

När idén om dessa kom upp hoppades vi  - trots att vi var skeptiska - att dessa befattningshavare
skulle samla alla goda krafter i sina respektive kommuner omkring sig och att vi då skulle kunna
göra ett bra, resultatgivande arbete i kampen mot missbruket tillsammans.

Tyvärr har det på de flesta platser inte blivit så. På många orter känner dessa befattningshavare
inte ens till att det finns ett Länksällskap, trots att det funnits i årtionden.

På andra orter känner man till såväl oss, som andra ideella organisationer som arbetar
inom missbruksområdet, men man söker ändå inte samverkan.

Varför frågar vi oss. Är det rädslan för vårt kunnande eller någon annan form av inbillad konkurrens
som skrämmer dem. Vi frågar oss i så fall - vilken konkurrens?

Antalet av missbruk drabbade människor räcker till oss alla och med den alkoholpolitik som drivs
kommer antalet tyvärr att öka!

Eller - är det vårt kunnande - vår kompetens - som skrämmer.

Är det, det senare, vill vi bara säga: ”Vi delar gärna med oss av vårt kunnande och tar gärna del av
andras. Vi är beredda till samverkan utan att ge avkall på vår identitet eller vår särart som organisation.

Vi inom Länkrörelsen har ju som sagts, med vår bakgrund hjälpt så många. Vi har kunnat visa
resultat av vår verksamhet.

Ta kontakt med oss och ge oss de ekonomiska förutsättningar som behövs och vi kan
åstadkomma nästintill underverk tillsammans.

Solna den 21 maj 2005

Sällskapen Länkarnas Riksförbund