Jag vaknade - för vilken gång i ordningen vet jag inte.

Huvudet kändes svullet. Det kändes som om ögonen inte längre skulle få plats. Tungan var sträv som sandpapper och jag mådde
fruktansvärt illa. Långsamt blev jag medveten om ”fjärilarna” som fladdrade i mellangärdet. Rummet låg i mörker. Det är inte ofta
man släpper in ljus - i en fyllekvart.

Jag kunde skönja konturerna av flaskorna och burkarna på bordet och illamåendet steg mig upp i halsen. Jag lutade mig över hinken,
som halvfull stod och väntade invid sängen. En sträv doft av magsaft slog emot mig. Jag visste att magen var tom, men bet likväl
ihop tänderna så det gnisslade för att få kräkas. Det kändes som jag ville spy ut allt det dåliga och allt det sjuka som fanns inom mig.
Spy ut självömkan, förljugenhet, självbedrägeri och förnedring, så att jag skulle kunna resa mig frisk och stark och gå ut i samhället
till ett normalt liv. Istället blev det bara några kraftiga konvulsioner. Litet saliv, rann ner i hinken medan tårarna trillade och huvudet sprängde.

Jag trevade i mörkret  och fann pipa och tobak. Efter några djupa halsbloss, kände jag hur nikotinet flöt ut i kroppen och nådde hjärnan.
Det svartnade för ögonen och mitt medvetande försvann sakta ….. Känslan var underbar. Nu dör jag tänkte jag,
glad och rädd på samma gång.

När jag efter en kort stund kom till medvetande igen, visste jag av erfarenhet vad som väntade mig. Nu kunde inte spriten hjälpa mig längre.
Magen sa nej och tog inte emot mer sprit. Nu skulle jag genomlida minst tre fasansfulla dygn, tillsammans  med mina groteska trollgubbar,
till musik som inte fanns, men som jag ändå upplevde som verklighet. Jag skulle ännu en gång genomlida ett delirium.

Den senaste tiden hade jag ofta längtat efter döden. Jag ville slippa ifrån ett liv, som jag inte kunde hantera med förnuft.

I en halv mansålder hade jag varit på flykt - från mig själv, från verkligheten, från livet. Med alkoholens hjälp hade jag lyckats fly från
allt vad ansvar heter. Därför var jag nu fysiskt, psykiskt och socialt i botten. Nu fanns det bara en liten rest kvar av livet - ett liv utan
mening, där sanning, medkänsla, ödmjukhet och självförverkligande inte hade en chans att få komma upp till ytan. Ingenting som
gav livet värde, bara en livs - mekanik fylld av självömkan.

Visserligen hade jag i många år pendlat mellan toppen och botten på den sociala rangskalan. Otaliga gånger hade jag lovat
att bättra mig, men lika ofta fått återfall.

Men nu kände jag, efter att verkligen ha anat döden, att jag måste välja.

Antingen ett liv utan alkohol eller ett fortsatt drickande och en död i förtid.

Kjell Åraas

Sällskapet Länkarna

Kävlinge

Den här berättelsen, utgör inledningen av Kjell Åraas bok ”Från fest till utslagning”. I boken berättar Kjell om hela sitt liv, hur han hamnade i alkoholens klor, hamnande i ett mycket djupt missbruk och hur han lyckades ta sig ”tillbaka till livet” Det hela är en engagerande berättelse om, hur det började och hur det är idag. I boken gör han också en återblick och försök till analys av varför han blev alkoholist