Blicken sökte dig med halvslutna rödsprängda ögon. Jag hatade dig med dina runda förföriska former och lockande etikett. Du har tagit ifrån mig allt.
Allt har jag lämnat för din skuld. Familj, arbete och vänner. Du har brutit ner mig totalt både fysiskt, psykiskt och socialt. Nu har jag bara livet kvar att
offra för din skull. Men det skall du inte få. Jag har beslutat mig. Nu börjar mitt livs svåraste kamp - att frigöra mig från dig!

Det är inte bara mig och mina anhöriga du har förstört livet för. Det finns ingen som någonsin har tagit livet av så många som du.
Det finns heller ingen som ha skapat så många tragedier. Och du kommer att ta livet av millioner och förstöra milliontals hem. Trots detta, är det nog ingen som blir älskad som du. Jag har älskat dig och vi har haft ett mycket intimt förhållande i många år. Det fanns ingen som kunde konkurrera med
dig. Jag minns första gången jag kom i kontakt med dig, jag var väl omkring 13 år. Men den gången blev jag inte särskilt imponerad av dig. Det var mest spännande, eftersom så många talade om dig i positiva ordalag.

Men efterhand kom du att betyda mer och mer för mig. Du skänkte mig en härlig känsla av frihet. Tillsammans med dig vågade jag visa känslor och göra saker som jag bara drömde om annars. Dessa känslomässigt positiva upplevelser lagrades i min hjärna och jag lärde mig att det var bara du som kunde locka fram dessa egenskaper.
Tillsammans med dig försvann all blyghet och rädsla.

 Den livsstil som vi utvecklade tillsammans upplevdes även av omgivningen som mycket positiv, vilket gjorde att jag fick stor betydelse och var populär.
Vi kunde sätta sprätt på tillställningarna du och jag!

 De flesta av de andra umgicks ju också med dig, men de hade inte det starka kärleksförhållandet till dig som jag hade. När jag skulle ha dig skulle det vara fullt och helt gränslöst. Jag hade inte kraft nog att säga nej till dig. Tänk efter hur många gånger som du fick mig på knä, hur många gånger jag
gjorde bort mig! Men då var det ju bara roligt. Folk skrattade och jag fick betydelse. Efterhand lärde jag mig (trodde jag) att umgås med dig, vilket gjorde att ingen hade en aning om hur förälskad jag var. För att vi skulle få umgås så mycket som möjligt försåg du mig med en massa försvarsmekanismer, samtidigt som du försämrade min moral. Du förändrade min personlighet. Skryt, självhävdelse, lögner, självbedrägeri och egoism var de egenskaper som utvecklades enormt tack vare dig. Förresten så lurar du ju ”vanliga” människor också. T. ex. det här med att göra bort sig. Det är ju alla rädda för, men tillsammans med dig är det tillåtet och dessutom ” roligt ”.

 Du har också lyckats med att göra dig nära nog oumbärlig. Du har manipulerat människor att tro att de kan inte ha roligt utan att ha dig med. Du skall vara med vid middagar, fester, födelsedagar, bröllop, skolstart, skolavslutning, fritidsaktiviteter, helger, lucia, dränka sorger, muntra upp sig, om det är för varmt eller för kallt, när man har ont, när man inte kan sova o.s.v.

 När man umgås med dig i den omfattningen som jag gjorde, börjar negativa effekter att märkas. Det som började besvära mig var baksmällan.
Jag vet inte hur många gånger jag stönade fram att nu fick det vara slut. Men efter några dagar stod du där igen lika förförisk och ljuvlig och jag föll
för dig igen och igen och igen. Men vi bestämde lika många gånger också för att nu skall vi ta det lugnare, utan att lyckas med det.

 Det var helt otroligt vilken makt du hade fått över mig. Jag styrde inte längre mitt eget liv. Jag var hjälplöst förlorad. Det enda mina tankar sysslade med var dig. Du var dyr också men dig hade jag alltid råd med. Det fanns de som tyckte att jag missbrukade dig, då blev du orolig och viskade i mitt öra att de som säger det är bara töntar och glädjedödare, de kan inte konsten att leva, eller också var de avundsjuka!

 Min hustru började också att bli svartsjuk. Hon tyckte att vi umgicks för mycket, men mot dig kämpade hon förgäves. Jag tänkte inte på det då, men faktum var att jag älskade dig mer än min familj. Du fick mig att vända mig emot inte bara min hustru utan också vår dotter. Det är helt otroligt att du har en sån makt att familjen framstår som nollor i förhållande till dig.

 När det blev för mycket gräl blev du orolig för att mista mig och viskade åter i mitt öra med din att inställsamma röst - att  jag inte skulle visa henne hur mycket vi umgicks, det är ju bara dumheter. Din hustru begriper inte sånt här. Vi kan väl träffas i smyg, i källaren, garaget, ute på tomten, på fisketuren eller på idrottsplatsen. Det finns tusen möjligheter bara du tänker efter. Och jag lät mig luras, jag tyckte till och med att jag var smart som kunde lura min familj!      
Alla blir lurade av dig.

När min arbetsgivare kom på mig med att dricka i tjänsten ursäktade jag mig med att hemma var det bara bråk och slitningar och, ja då förstod han att det var inte så konstigt om man hade ett sånt helvete!

Du drog mig djupare och djupare ner i dyn. För din skull kom jag i klammeri med myndigheterna. Men då var du åter framme och viskade att det är inte ditt fel, du har bara lite otur förstår du, håll dig till mig så blir allt bra skall du se. Eftersom du var så rädd för att mista mig så hittade du på de mest raffinerade metoder för att lura mig. Som det här med baksmällan t.ex. som blev värre och värre. Då sa du att jag umgicks med dig på fel sätt. Jag skulle ta dig rent och oförfalskat och inte beblanda dig med en massa ovidkommande!!

Hittills hade jag lyckats med att flitigt umgås med dig och ändå ”sköta” mitt arbete.

Kommer du ihåg hur vi diktade upp olika sjukdomar för att jag skulle få vara med dig istället för att gå på jobbet? Allt gick som smort, det var ingen som brydde sig. Sjukskrivning var ju alla tiders. Då fick jag tid och pengar så vi kunde vara ihop med gott samvete, jag var ju sjuk! Att hustru och barn fick lida hade jag inte en aning om.

Min hustru var bara någon som fanns till hands. Någon som tog hand om mig när jag inte orkade vara med dig, då fick hon vara mamma, sjuksyster, kurator och älskarinna på samma gång. Det var också i de stunderna som jag lovade att göra slut med dig. Det var hundratals gånger. I själva verket ställde du mig inför olika val. Jag hade valt dig före familjen och nu fick jag välja mellan dig och mitt arbete. Du snärjde mig så skickligt att jag inte var medveten om att jag valde bort jobbet. Nu hade du fått mig dit hän att jag måste ha dig till varje pris. Oh, vilket kärleksförhållande! Det var bara det att jag blev förbrukad. Jag fick alltid umgås med dig på dina villkor.

Du hade intill nu gett mig skryt, bortförklarningar, lögner och självbedrägeri som försvar för att utveckla mitt beroende till dig. Nu gav du mig ytterligare ett försvar, att spela offer. Du lärde mig att servera tårdrypande historier om hur jävligt jag hade haft det i min uppväxt och hur jävligt jag hade det nu.
Jag blev expert på att spela på andra människors känslor.   Det var inte alls svårt att få människor att förstå, att tycka synd och dalta och förlåta.

Detta är resultatet av att du har manipulerat  hela mänskligheten att tro att alla som har det svårt och har stora problem, de tar du hand om.  Istället är det så att de problem vi får de har vi dragit på oss genom dig. Jag umgicks inte med dig för att jag hade problem, men jag fick problem genom att umgås med dig!!!

 De här åren som utslagen skulle jag vilja förbigå i tysthet, en total förnedring. Samtidigt är det ett bevis för, hur listig du är, när du kunde få mig att välja denna livsstilen för att få vara med dig, ha dig och älska dig.

 Många av mina olycksbröder mötte döden i förtid, du fick dem till slut. Av någon anledning så överlevde jag orgierna med dig i så många är, men det var på håret. Lidandet bara ökade och till slut nådde jag fram till målet.

 Valet, valet mellan dig och livet - livet det sista jag hade kvar.

 Det skulle du inte få!

 Kjell Åraas

Sällskapet Länkarna

Kävlinge