Bakgårdsblues 3 – teater hos Rikslänkarna i Luleå

Den 29 juni-3juli, var det åter dags för teater på bakgården av Rikslänkarnas lokal på Magasinsgatan 25 i Luleå.

Medverkande: Lotta Asker, Lars Löfgren, Anders Lindgren, Tomas Isacsson, Birger Nordström, Bruno Öqvist.
Manus & musik: Bruno Öqvist. Regi: Björn Sjöö.
Arrangör: BD-ligan  och  Rikslänkarna i Luleå.

Sponsorer:Tekniska förvaltningen och Kulturen Luleå, Luleå Stadsteater och Norrbottens-Kuriren.

Bakgårdsblues 3, kunde notera fem fullsatta föreställningskvällar på Rikslänkarnas bakgård, Magasinsgatan 25 Luleå.

Nu smeker ljumma vindar åter kropp och själ, och bakgården på Magasinsgatan 25 lever än
en gång upp. Britta, Theo, Smygen och Snabben materialiseras en sista gång. Men först en
liten tillbaka blick.

Detta har hänt tidigare.

Bakgårdsblues1: Theo, ”husets herre” sysselsätter sig efter sin förtidspensionering med att
hugga ved (trots att han saknar kamin) och att skriva poesi.

Britta (Theos fru) irriterar sig på vedhuggningen och allt ”spånande” men är i stort tacksam för makens omsorg.

Snabben (Theos sexmissbrukande lillebror) känner sig allt tommare efter varje erövring.
Vad kan det bero på? Är han kanhända homosexuell? En prövotid planeras.

Smygen (Eugen) gör som smeknamnet antyder, smygsuper, men beslutar sig för att driva
”herr alkohol” på porten.

Bakgårdsblues 2: Theo tänker djupt och skriver dikter. Han är tämligen tillfreds med tillvaron,
men Britta börjar misströsta och känner längtan efter något som kanaliseras genom ett lusthus
a là Martin Timell. Theo öser svavel över TV-snickaren, men lovar ändå till sist sin fru ett
hembyggt pörte.

Snabben går ut offentligt på ett länkmöte med sin homosexualitet.    Eftersom han är ”kändis”
så uppstår ett visst rabalder i media. Men, just som steget är taget cyklar estländska trappstäderskan Raja in på gården och Snabben omprövar sitt genusbeslut.

Eugen har lyckats med sin  ”exorcism” och skriver” bekännelsesånger” vilka uruppförs på
en av Snabben iscensatt Soaré. I upphetsningen över framgången bjuder han tillsammans med Snabben in hela publiken till en stor gårdsfest nästa sommar.

Bakgårdsblues 2½: Theo ramlar ner från garagetaket och bryter två revben, hans
sjukhusvistelse tillintetgör den planerade gårdsfesten. ”Svikare!”, Säger Snabben, han och
Eugen har ju lovat publiken.

Britta börjar på allvar ifrågasätta Theo, sina val, sig själv, ja kort sagt hela sin situation,
var det de här hon ville?

Eugen försöker febrilt att gjuta olja på alla konfliktvågor på Bakgårdens stormande hav. Tillsammans lyckas man trots allt ( utan Theo förstås som ligger i gipsvagga på Sunderbyns sjukhus) att genomföra ett gårdsfika åt publiken.

Och där står vi nu med BAKGÅRDSBLUES 3, den 29 juni 2005,

 
Spelet kan börja.

In på gårdsplan kommer Eugen och möts av publikens applåder.

 ”Det är jag som fått äran att lotsa er igenom föreställningen, jag bor här i huset på gården,
jag hyr av Sven.” Theo och Snabben kommer in på gården, det där med Sven är ett känsligt
kapitel för Theo. Sven var nämligen Theos fru Brittas ungdomsförälskelse, och bröderna Theo
och lillebror Snabben är alltid i luven på varandra. Britta försöker att medla och få dem på andra tankar och det lyckas ibland.   Publiken bjuds på ett grisrapp av bröderna, och så fortsätter
livet i huset och på gårdsplan och Eugens drömmar om hur livet kunnat vara utan kung alkohol.

I pausen mellan akterna bjuds publiken in i länklokalen, där det serveras
grönsakssoppa, kaffe och mandelkubb. När teatergästerna strömmar till
får Gunnar, Börje och Ulf  jobba hårt för att hinna med serveringen och servicen.

I akt två kommer Snabben med posten vilket ställer till problem. Vykort från Sven och brev från invandrarverket och Raja, städerskan som haft ett förhållande med Snabben.

Theo har förverkligat Brittas stora dröm, han har byggt ett lusthus a là Martin Timell,
tv-snickaren.

Theo går upp på garagets tak och under en presenning finns älsklingspresenten till Britta.
När Theo avtäckt skapelsen och Britta får se den blir hon överlycklig. Hon ropar ut sin f
örtjusning och går fram till huset. Hon vrider om ett vred i husets dörr och hela Lusthuset
rasar samman, Theo har tydligen missuppfattat Martin Timells råd och ritningar.

Nu ”tar det hus i helsike”. Britta tar ner stegen som Theo tagit sig upp på garagetaket med.

”Vill du komma ner så får du hoppa”, säger Britta. Theo och Britta har gått och tänkt på
samma sak en längre tid och säger det samstämmigt, ”SKILSMÄSSA”. Snabbens illusioner
om en lycklig kärnfamilj går i krasch,

Britta inleder en häftig go, go dans på gården, nu har hon bestämt sig, nu skall hon flytta ner till Sven. Snabben går upp på taket till Theo. Britta tar ner stegen än en gång. En dispyt uppstår
mellan bröderna och med skuggboxning som följd, uppe på taket med risk att ramla ner.
Birger, han som kom och hälsade på med en back pilsner är nere i källaren. Theo vinglar ut på gården, ”berusad”?

Nu skall det drickas, nu skall det festas, nu heter jag Smygen igen. Han reser stegen mot stuprännan på taket där en Rosita ligger undanstoppad. En vinglig färd uppför och nerför
stegen vidtar och med hjälp av kompisen Birger lyckas det. Britta rusar till och vill att Eugen
följer med och vilar sig ett tag.  Ingenting har ju hänt, säger hon.

Snabben, uppe på taket, rycker in och talar om för publiken att Eugen,
(Smygen) är spiknykter. Eugen säger  ”ja, ja, jag är nykter det var bara
Brittas lingondricka som jag druckit, men jag hade kunnat få ett återfall”.

Theo på taket rättar till: ”man får inte ett återfall, man tar sig ett återfall, rätt skall vara rätt.”

Eugen lotsar publiken vidare mot en avslutning och säger: ”det är så här, livet på en bakgård
kan vara och den bakgården kan finnas var som helst. Kanske ni i publiken har en bakgård
som liknar den här.

Vi människor väljer allt för ofta den lättaste vägen, dränker sorger och bekymmer i alkohol
eller andra droger. Men, behöver man stöd och hjälp så finns det närmare än vad ni tror.

Scen ur ett mycket uppskattat teaterprojekt, Bakgårdsblues 3.

I det här huset finns en organisation med duktiga medarbetare som kan stötta, ge råd och
hjälpa.
Visserligen blir dom styvmoderligt behandlade av stat och kommun när det gäller ekonomiska anslag, det skall ju sparas till absurdum.

Men det borde aldrig bli så att man sparar på alla dem som har sjukdomen alkoholism eller
har andra drogproblem. Ingen missbrukare är så dålig att hon eller han inte går att hjälpa”.

Britta har lugnat ner sig och reser upp stegen mot garagetaket.
Theo och Snabben kommer ner eller som Snabben säger nu är
man på jorden igen.

Det hela avslutas med att alla sjunger om livet som det är och publiken är med och klappar
takten.

Skådespelarna Snabben, Theo, Britta, Bruno, trummisen Birger och
el-pianisten Thomas Isacsson bugar och tackar publiken.

Fem fullsatta föreställningar är slut för denna gång. Vi hoppas naturligtvis på en fortsättning
nästa sommar.

                      Text, foto:Sven-Olof Lumio.